Låta barn vara just det, barn

När man behandlar sitt barn mer som en hobbysysselsättning än ett barn då blir jag irriterad. För ibland känns det verkligen som mammorna där ute gör det..

De bygger rum gjorda till små prinsessor och slott eller borgar för barnen, de pratar hit om dit om mode för nyfödda, man ska äta si och så, barnen ska leka med dessa leksaker, så här blir de smarta mm. Köp ett dockhus för 2000 spänn som ditt barn leker 3 gånger med! (För vad jag minns så var det ungefär så många gånger jag lekte med mitt.)

Jag tycker det inte är fel att unna sina barn saker, det är klart man vill ge till dem man älskar mest. Jag tycker heller inte det är fel att i bloggar skriva om mode och sådant man tycker om, så missförstå mig inte fel nu. Jag pratar bara om denna tävling som verkar finnas mellan oss mammor idag, tävlingen om den perfekta mamman. Där barnen, som är det viktigaste, snarare blir likt en hobby. Det verkar som mammorna försöker få dessa egna små individer att passa in i mammornas syn på det "perfekta" barnet i den "perfekta" familjen, i det "perfekta" huset, med den "nyaste" inredningen, de "perfekta" leksakerna och allt annats som anses passa in i det "perfekta" livet.

När får barn vara barn? När jag var liten fann man på lekarna själv, man behövde inte mer än fantasin för att gå ut i skogen, lekplatsen och se en helt annan värld. Jag behövde aldrig hjälp på traven mer än ett par vettiga kläder för att kunna vara ute och leka. Min mamma bakade muffins till mig med glasyr på. De var inte perfekta. De var olikformade och ibland lite brända i kanten, men vad gjorde det? Gott var det iallafall och vem kommer ihåg hur de såg ut efter att man ätit upp dem? Mitt barnrum var verkligen inte perfekt, jag hade hemska rosor på väggarna och möbler i olika färger som skärde varandra, men jag älskade det ändå. Det var ju jag som hade inrett det.

Allt jag menar är att barn borde få vara barn, utan att vuxna ska blanda sig i deras lekar och hur det ska lekas. Vi är inte till för att tävla om vem som har dyraste armanitröjan på vårt nyfödda barn eller vem som har snyggaste barnrummet. Barnen i den ålder kan ju knappt prata och kommer heller ej minnas. Utan vi köper för att utöka  vårt eget alterego. Viktigast är att de har slitstarka kvalitetskläder, mat på bordet, rent i hemmet och mycket kärlek, inte översvämmas i dyra leksaker, märkeskläder som de kommer stoppa i en svart soppåse när de blir lite äldre. Vi vuxna är till för att ta ansvar och sätta gränser, arbeta för att barnen ska ha en trygg och kärleksfull uppväxt. Vår uppgift är att få dem att växa upp till vettiga individer som bryr sig om varandra.


Lämna en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/webadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
bloglovin